Charles Adrian Scott Stokes var en engelsk landskapsmålare från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Som bomullshandlare i Liverpool var han ganska förmögen och hade därför tillräckligt med tid för sin hobby, att måla med akvarell. John Herbert råkade se en av hans målningar och uppmanade honom att skicka in sina verk till Royal Academy. Han blev genast antagen som student och tog examen 1876.
Adrian Scott Stokes reste mycket, bland annat till Fontainebleau och Barbizon. Där kom han i kontakt med landskapsmåleriet "plein air" och träffade Jules Bastien-Lepage. Den senare var en mästare i landskaps- och porträttmåleri. Stokes älskade att lära känna andra länder, andra människor och upptäcka nya saker. År 1884 gifte han sig med den österrikiska konstnären Marianne Preindlesberger. Hon är välkänd i konstvärlden under sitt gifta namn Maria Stokes. Paret tillbringade gärna somrarna i de nordligaste delarna av Danmark, där det fanns en välkänd konstnärskoloni (Skagen Painters). De blev snart goda vänner med Michael och Anna Ancher. Denna period påverkade Stokes arbete i hög grad. Efter en längre vistelse i Frankrike återvände paret till England och bosatte sig i Carbis Bay i Cornwall. Cornwall har med sin branta, karga kust och sina vilda landskap alltid varit en magnet för författare och konstnärer. Stokes och hans fru gick med i St Ives Artists' Colony 1886. Efter detta blev paret återigen gripna av reseintresset och de gjorde omfattande resor till Tyrolen, Slovakien och Ungern. År 1908 återvände de till England igen.
Paret tog med sig många nya intryck från varje resa, som Stokes använde sig av i sina målningar. Alla hans målningar har atmosfär och karaktär. Dessutom skrev han 1925 en avhandling om landskapsmåleri med titeln "Landscape Painting". År 1909 fick han titeln ARA. År 1919 blev han permanent medlem av Royal Academy. Stokes vann flera medaljer vid Parisutställningen och världsutställningen i Chicago. Han blev den första ordföranden för St Ives Society of Arts. Dessutom blev han vice ordförande i Royal Watercolour Society. Marianne Stokes dog 1927 och hennes make följde efter henne åtta år senare. Båda begravdes på Mortlake Roman Catholic Cemetery i London. Stokes ansågs så berömd att London Times tillägnade honom en dödsruna.
Stokes verk kännetecknas av känsliga färger, tydligt igenkännbara landskap och intryck från hans många resor. Stokes och hans fru föredrog, till skillnad från många andra konstnärer på sin tid, att bo i konstnärskolonier snarare än ensamma. Hans verk var särskilt påverkade av den nordligaste delen av Danmark. Han ansågs vara en kosmopolitisk och sällskaplig person. Hans fru Marianne var också mycket framgångsrik. Äktenskapet ansågs vara mycket harmoniskt, vilket också återspeglades i de båda konstnärernas konstnärliga arbete.
Charles Adrian Scott Stokes var en engelsk landskapsmålare från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Som bomullshandlare i Liverpool var han ganska förmögen och hade därför tillräckligt med tid för sin hobby, att måla med akvarell. John Herbert råkade se en av hans målningar och uppmanade honom att skicka in sina verk till Royal Academy. Han blev genast antagen som student och tog examen 1876.
Adrian Scott Stokes reste mycket, bland annat till Fontainebleau och Barbizon. Där kom han i kontakt med landskapsmåleriet "plein air" och träffade Jules Bastien-Lepage. Den senare var en mästare i landskaps- och porträttmåleri. Stokes älskade att lära känna andra länder, andra människor och upptäcka nya saker. År 1884 gifte han sig med den österrikiska konstnären Marianne Preindlesberger. Hon är välkänd i konstvärlden under sitt gifta namn Maria Stokes. Paret tillbringade gärna somrarna i de nordligaste delarna av Danmark, där det fanns en välkänd konstnärskoloni (Skagen Painters). De blev snart goda vänner med Michael och Anna Ancher. Denna period påverkade Stokes arbete i hög grad. Efter en längre vistelse i Frankrike återvände paret till England och bosatte sig i Carbis Bay i Cornwall. Cornwall har med sin branta, karga kust och sina vilda landskap alltid varit en magnet för författare och konstnärer. Stokes och hans fru gick med i St Ives Artists' Colony 1886. Efter detta blev paret återigen gripna av reseintresset och de gjorde omfattande resor till Tyrolen, Slovakien och Ungern. År 1908 återvände de till England igen.
Paret tog med sig många nya intryck från varje resa, som Stokes använde sig av i sina målningar. Alla hans målningar har atmosfär och karaktär. Dessutom skrev han 1925 en avhandling om landskapsmåleri med titeln "Landscape Painting". År 1909 fick han titeln ARA. År 1919 blev han permanent medlem av Royal Academy. Stokes vann flera medaljer vid Parisutställningen och världsutställningen i Chicago. Han blev den första ordföranden för St Ives Society of Arts. Dessutom blev han vice ordförande i Royal Watercolour Society. Marianne Stokes dog 1927 och hennes make följde efter henne åtta år senare. Båda begravdes på Mortlake Roman Catholic Cemetery i London. Stokes ansågs så berömd att London Times tillägnade honom en dödsruna.
Stokes verk kännetecknas av känsliga färger, tydligt igenkännbara landskap och intryck från hans många resor. Stokes och hans fru föredrog, till skillnad från många andra konstnärer på sin tid, att bo i konstnärskolonier snarare än ensamma. Hans verk var särskilt påverkade av den nordligaste delen av Danmark. Han ansågs vara en kosmopolitisk och sällskaplig person. Hans fru Marianne var också mycket framgångsrik. Äktenskapet ansågs vara mycket harmoniskt, vilket också återspeglades i de båda konstnärernas konstnärliga arbete.
Sida 1 / 1