Xavier Rugiens (rugiens.fr) är född och bosatt i Tours. Hans dagliga rutin består av att organisera information i matrisen. På andra sidan matrisen, och utan inbördes ordning, gillar han att arbeta i sin köksträdgård, meditera i zazen, läsa i skuggan av ett körsbärsträd, underhålla sina vänner och skåla i en gammal Chinon. Han har skrivit poesi under en mycket lång tid, men svarta noveller i knappt två år. Han ser sig själv som en filosof eller ordkock, snarare än en författare. Han gillar att sjuda ingredienserna i deckarens stora kittel: det udda, det empatiska och det grova. Hans skrivande är jublande, och ibland skrattar han till och med ensam framför sin skärm. På frågan om varför han skriver svarar han att "varför" alltid är mycket mystiskt och att han föredrar "hur": han ser sig själv trampa, vilket är mycket enklare än att undra varför han cyklar.rn
Xavier Rugiens (rugiens.fr) är född och bosatt i Tours. Hans dagliga rutin består av att organisera information i matrisen. På andra sidan matrisen, och utan inbördes ordning, gillar han att arbeta i sin köksträdgård, meditera i zazen, läsa i skuggan av ett körsbärsträd, underhålla sina vänner och skåla i en gammal Chinon. Han har skrivit poesi under en mycket lång tid, men svarta noveller i knappt två år. Han ser sig själv som en filosof eller ordkock, snarare än en författare. Han gillar att sjuda ingredienserna i deckarens stora kittel: det udda, det empatiska och det grova. Hans skrivande är jublande, och ibland skrattar han till och med ensam framför sin skärm. På frågan om varför han skriver svarar han att "varför" alltid är mycket mystiskt och att han föredrar "hur": han ser sig själv trampa, vilket är mycket enklare än att undra varför han cyklar.rn
Sida 1 / 1