Målaren Lucas van Valckenborchs historia och konstnärliga utveckling är nära kopplad till misslyckandet med de kalvinistiska holländarnas revolt mot det spanska styret, för 1566 lämnade Valckenborch den flamländska staden Mechelen, också för att undkomma hotet om konfiskering. Hans byte av plats från Aachen till Antwerpen via Linz vid Donau och Frankfurt vid Main visar att han ofta var tvungen att flytta sina verkstäder under trycket av politiska händelser. Han drogs till Linz eftersom ärkehertig Matthias, yngre bror till kejsar Rudolf II, kallade honom till sin tjänst 1579. Valckenborch ansågs vid den tiden vara den viktigaste konstnären i sin tjänst. Det är därför alltid värt att besöka Kunsthistorisches Museum i Wien, där många av hans verk finns. Men han stannade inte heller länge i Linz, utan följde sin bror till Frankfurt. Där drev han en stor och produktiv verkstad fram till sin död.
Valckenborch levde på 1500-talet i en turbulent tid fylld av oroligheter och politisk turbulens. Men den som nu förväntar sig att målaren ska återspegla politiska händelser i sina bilder har fel. Politisk konst, för att inte tala om politiska uttalanden, fanns inte på den tiden. Valckenborch översatte snarare sin tid till mycket typiska idealiska framställningar, som kännetecknas av en mycket detaljerad målarstil i stil med den store Pieter Brueghel den äldres efterföljd. Som så kallade världslandskap kännetecknas hans landskap av en hög grad av detaljrikedom. Små figurer befolkar de vidsträckta landskapen och smälter harmoniskt in i dem. Ensidiga vyer blir mer och mer spännande med åren genom diagonala kompositioner med flera rumsliga gränder. De fantastiska vinterlandskapen har alltid imponerat särskilt på betraktarna. I dag skulle vi kalla dem dolda föremålsbilder, eftersom de många små scenerna med människor som står tillsammans i grupper eller rör sig på isen gör att vi som betraktare läser bilderna som bildberättelser.
Valckenborch är en mästare i sitt hantverk. Ibland kan konkreta platser identifieras i hans landskap. Han ägnade sig också alltmer åt bergslandskap, som föll den dåvarande publiken lika mycket i smaken som snölandskapen. Där hittar vi ofta profana motiv, helt vardagliga motiv från gruvdrift och malmsmältning. Här är Valckenborch en krönikör av sin tid, även om många motiv är mytologiskt idealiserade. Men skogsscener med utsikter, marknader och bondefester ger oss en bild av landsbygdens liv på 1500-talet. Ett mycket speciellt motiv är temat om Babels torn, som Valckenborch tog över från Pieter Brueghel den äldre. Han upprepade Babel-temat sammanlagt fyra gånger mellan 1568 och 1595. Här har han än en gång lagt all sin kunskap i detaljernas värld. Tornet som en perfekt idealbild, men också en symbol för hybris, med sina dussintals och dussintals realistiska detaljer visar hans förmåga till exakt observation och glädje över vardagliga mänskliga aktiviteter.
Målaren Lucas van Valckenborchs historia och konstnärliga utveckling är nära kopplad till misslyckandet med de kalvinistiska holländarnas revolt mot det spanska styret, för 1566 lämnade Valckenborch den flamländska staden Mechelen, också för att undkomma hotet om konfiskering. Hans byte av plats från Aachen till Antwerpen via Linz vid Donau och Frankfurt vid Main visar att han ofta var tvungen att flytta sina verkstäder under trycket av politiska händelser. Han drogs till Linz eftersom ärkehertig Matthias, yngre bror till kejsar Rudolf II, kallade honom till sin tjänst 1579. Valckenborch ansågs vid den tiden vara den viktigaste konstnären i sin tjänst. Det är därför alltid värt att besöka Kunsthistorisches Museum i Wien, där många av hans verk finns. Men han stannade inte heller länge i Linz, utan följde sin bror till Frankfurt. Där drev han en stor och produktiv verkstad fram till sin död.
Valckenborch levde på 1500-talet i en turbulent tid fylld av oroligheter och politisk turbulens. Men den som nu förväntar sig att målaren ska återspegla politiska händelser i sina bilder har fel. Politisk konst, för att inte tala om politiska uttalanden, fanns inte på den tiden. Valckenborch översatte snarare sin tid till mycket typiska idealiska framställningar, som kännetecknas av en mycket detaljerad målarstil i stil med den store Pieter Brueghel den äldres efterföljd. Som så kallade världslandskap kännetecknas hans landskap av en hög grad av detaljrikedom. Små figurer befolkar de vidsträckta landskapen och smälter harmoniskt in i dem. Ensidiga vyer blir mer och mer spännande med åren genom diagonala kompositioner med flera rumsliga gränder. De fantastiska vinterlandskapen har alltid imponerat särskilt på betraktarna. I dag skulle vi kalla dem dolda föremålsbilder, eftersom de många små scenerna med människor som står tillsammans i grupper eller rör sig på isen gör att vi som betraktare läser bilderna som bildberättelser.
Valckenborch är en mästare i sitt hantverk. Ibland kan konkreta platser identifieras i hans landskap. Han ägnade sig också alltmer åt bergslandskap, som föll den dåvarande publiken lika mycket i smaken som snölandskapen. Där hittar vi ofta profana motiv, helt vardagliga motiv från gruvdrift och malmsmältning. Här är Valckenborch en krönikör av sin tid, även om många motiv är mytologiskt idealiserade. Men skogsscener med utsikter, marknader och bondefester ger oss en bild av landsbygdens liv på 1500-talet. Ett mycket speciellt motiv är temat om Babels torn, som Valckenborch tog över från Pieter Brueghel den äldre. Han upprepade Babel-temat sammanlagt fyra gånger mellan 1568 och 1595. Här har han än en gång lagt all sin kunskap i detaljernas värld. Tornet som en perfekt idealbild, men också en symbol för hybris, med sina dussintals och dussintals realistiska detaljer visar hans förmåga till exakt observation och glädje över vardagliga mänskliga aktiviteter.
Sida 1 / 1