Joseph Maria Olbrich, född den 22 december 1867 i Troppau, var en berömd österrikisk arkitekt och designer från Wien-secessionen. Hans intresse för arkitektur väcktes tidigt av hans far, som var en förmögen konditor och vaxfabrikant. Efter en lärlingstid som murare och arbete som tecknare för ett byggföretag gick han in i arkitektklassen vid Wiens statliga handelsskola. Här undervisades han av Julius Deininger och Camillo Sitte och tog examen med utmärkelse.
År 1893 började Olbrich arbeta på Otto Wagners kontor, som hade stor uppskattning för honom. År 1896 bidrog han till grundandet av Wiener Secession, en konstnärsgrupp som hade splittrats från Wiener Künstlerhaus. Olbrichs första stora uppdrag var utformningen av sektionsbyggnaden. Han planerade också flera bostäder i Wien och dess omgivningar, bland annat Hermann Bahrs hus. År 1899 flyttade Olbrich på storhertig Ernst Ludwig av Hessen och Rhen till Darmstadt för att hjälpa till att grunda Darmstadts konstnärskoloni på Mathildenhöhe på uppmaning av storhertig Ernst Ludwig av Hessen och Rhen. Här kunde han fritt utveckla sin konstnärliga talang och blev snabbt kolonins inofficiella ledare. Han ritade huvudbyggnaden, Ernst Ludwig-huset, och ett antal bostäder och tillfälliga byggnader för utställningar. Dessutom utformade han keramiska serviser, möbler och musikinstrument.
Olbrichs arbete fick internationellt erkännande. Han gjorde ett stort intryck vid världsutställningen 1904 i St Louis och blev korresponderande medlem i American Institute of Architects. Han fick sitt sista och största uppdrag 1906 för att utforma Tietz varuhus i Düsseldorf. Trots sin imponerande karriär och sitt bidrag till konst och arkitektur förkortades Olbrichs liv tragiskt nog av leukemi. Han dog i Düsseldorf vid endast 40 års ålder. Hans verk är dock fortfarande en central del av den moderna arkitekturens och designens historia i form av arkitektoniska byggnader och konsttryck.
Joseph Maria Olbrich, född den 22 december 1867 i Troppau, var en berömd österrikisk arkitekt och designer från Wien-secessionen. Hans intresse för arkitektur väcktes tidigt av hans far, som var en förmögen konditor och vaxfabrikant. Efter en lärlingstid som murare och arbete som tecknare för ett byggföretag gick han in i arkitektklassen vid Wiens statliga handelsskola. Här undervisades han av Julius Deininger och Camillo Sitte och tog examen med utmärkelse.
År 1893 började Olbrich arbeta på Otto Wagners kontor, som hade stor uppskattning för honom. År 1896 bidrog han till grundandet av Wiener Secession, en konstnärsgrupp som hade splittrats från Wiener Künstlerhaus. Olbrichs första stora uppdrag var utformningen av sektionsbyggnaden. Han planerade också flera bostäder i Wien och dess omgivningar, bland annat Hermann Bahrs hus. År 1899 flyttade Olbrich på storhertig Ernst Ludwig av Hessen och Rhen till Darmstadt för att hjälpa till att grunda Darmstadts konstnärskoloni på Mathildenhöhe på uppmaning av storhertig Ernst Ludwig av Hessen och Rhen. Här kunde han fritt utveckla sin konstnärliga talang och blev snabbt kolonins inofficiella ledare. Han ritade huvudbyggnaden, Ernst Ludwig-huset, och ett antal bostäder och tillfälliga byggnader för utställningar. Dessutom utformade han keramiska serviser, möbler och musikinstrument.
Olbrichs arbete fick internationellt erkännande. Han gjorde ett stort intryck vid världsutställningen 1904 i St Louis och blev korresponderande medlem i American Institute of Architects. Han fick sitt sista och största uppdrag 1906 för att utforma Tietz varuhus i Düsseldorf. Trots sin imponerande karriär och sitt bidrag till konst och arkitektur förkortades Olbrichs liv tragiskt nog av leukemi. Han dog i Düsseldorf vid endast 40 års ålder. Hans verk är dock fortfarande en central del av den moderna arkitekturens och designens historia i form av arkitektoniska byggnader och konsttryck.
Sida 1 / 1