Konstutvecklingen i Österrike är nära kopplad till historien. Habsburgarnas regeringstid markerar början på en gyllene tidsålder för konst och kultur. Husets härskare var kulturälskare och ofta passionerade samlare av europeisk konst. Fram till denna vändpunkt i historien var det konstnärliga utbytet begränsat till grannländerna Tyskland och Schweiz. Måleriet och skulpturen utvecklades därför i stort sett oberoende av varandra. Det är ganska ovanligt för den europeiska konstvärlden att det finns en stor mängd bok- och väggmålningar. Fram till medeltiden var detta de dominerande konstformerna, som främst påverkades av den böhmiska konstutvecklingen.
Habsburgarna upprätthöll ett nära kulturellt utbyte i det europeiska området. Kontakterna med Spanien, Italien och länderna kring Donau påverkade konstnärernas identitet. Det var en sammansmältning av olika influenser som ledde till att nya stilar och konstströmningar utvecklades. Ett exempel på denna utveckling är den österrikiska barocken. Under Leopold I skedde en sammansmältning av den italienska högbarocken och den franska klassicismen. De habsburgska kejsarna använde den överdådiga prakt som blev resultatet av detta för representation. Leopold I, som inte hade fått de presentabla generna i familjen, ville gärna låta sig porträtteras i överdådig prakt och på så sätt visa sin regerings glans. Leopold I lade därmed grunden för en tradition som de följande kejsarna och deras familjer följde under lång tid.
Måleriet genomgick inte bara olika epokförändringar under det habsburgska styret. Från och med då hade målningar mer än bara ett dekorativt värde. Bilder användes för att skapa en bild av den kejserliga familjen bland befolkningen. Särskilt Maria Theresia var en mästare på att förmedla familjens positiva karaktärsdrag. Maria Theresia presenterade sig själv för allmänheten som en jordnära och omtänksam mor som gillade att porträtteras i sällskap med sin lyckliga familj. Hon beställde monumentala verk. Hjältemodiga kröningsceremonier och stridsscener med stor personalstyrka. Målningar som ser ut som ögonblicksbilder och som ändå bara skulle kunna förverkligas med stor planeringsinsats. Förutom kejsarhuset tillhör porträtten av Österrikes stora konstnärer den österrikiska skolan. Franz Schubert med sitt underbara instrument är en av landets stora kompositörer, tillsammans med Wolfgang Amadeus Mozart. Wienakademin förknippas med en målning som har starka kopplingar till nationell hjältemod. En målning som har fått stor internationell uppmärksamhet. Akademin står också för en stark koppling mellan teori och praktik. Målare bör också vara forskare och undervisa i konst. En princip som sträcker sig från Art Nouveau till modern konst.
Konstutvecklingen i Österrike är nära kopplad till historien. Habsburgarnas regeringstid markerar början på en gyllene tidsålder för konst och kultur. Husets härskare var kulturälskare och ofta passionerade samlare av europeisk konst. Fram till denna vändpunkt i historien var det konstnärliga utbytet begränsat till grannländerna Tyskland och Schweiz. Måleriet och skulpturen utvecklades därför i stort sett oberoende av varandra. Det är ganska ovanligt för den europeiska konstvärlden att det finns en stor mängd bok- och väggmålningar. Fram till medeltiden var detta de dominerande konstformerna, som främst påverkades av den böhmiska konstutvecklingen.
Habsburgarna upprätthöll ett nära kulturellt utbyte i det europeiska området. Kontakterna med Spanien, Italien och länderna kring Donau påverkade konstnärernas identitet. Det var en sammansmältning av olika influenser som ledde till att nya stilar och konstströmningar utvecklades. Ett exempel på denna utveckling är den österrikiska barocken. Under Leopold I skedde en sammansmältning av den italienska högbarocken och den franska klassicismen. De habsburgska kejsarna använde den överdådiga prakt som blev resultatet av detta för representation. Leopold I, som inte hade fått de presentabla generna i familjen, ville gärna låta sig porträtteras i överdådig prakt och på så sätt visa sin regerings glans. Leopold I lade därmed grunden för en tradition som de följande kejsarna och deras familjer följde under lång tid.
Måleriet genomgick inte bara olika epokförändringar under det habsburgska styret. Från och med då hade målningar mer än bara ett dekorativt värde. Bilder användes för att skapa en bild av den kejserliga familjen bland befolkningen. Särskilt Maria Theresia var en mästare på att förmedla familjens positiva karaktärsdrag. Maria Theresia presenterade sig själv för allmänheten som en jordnära och omtänksam mor som gillade att porträtteras i sällskap med sin lyckliga familj. Hon beställde monumentala verk. Hjältemodiga kröningsceremonier och stridsscener med stor personalstyrka. Målningar som ser ut som ögonblicksbilder och som ändå bara skulle kunna förverkligas med stor planeringsinsats. Förutom kejsarhuset tillhör porträtten av Österrikes stora konstnärer den österrikiska skolan. Franz Schubert med sitt underbara instrument är en av landets stora kompositörer, tillsammans med Wolfgang Amadeus Mozart. Wienakademin förknippas med en målning som har starka kopplingar till nationell hjältemod. En målning som har fått stor internationell uppmärksamhet. Akademin står också för en stark koppling mellan teori och praktik. Målare bör också vara forskare och undervisa i konst. En princip som sträcker sig från Art Nouveau till modern konst.
Sida 1 / 7