Achille Devéria uppnådde något som många konstnärer aldrig gjorde. Redan i unga år blev han en eftertraktad och respekterad konstnär under det unga 1800-talet. Efter att ha avslutat sin skolutbildning började han genast en konstnärlig karriär och ägnade sig åt oljemålning. Redan vid 22 års ålder deltog målaren i en utställning på Parissalongen.
Hans yngre bror ägnade sig också åt konst och trots att syskonen var nära varandra utvecklades deras motivval i olika riktningar. Under en gemensam konstskola ägnade sig Achille Devéria åt litografi. Litografier var särskilt efterfrågade inom förlagsbranschen och konstnären fick uppdrag att illustrera stora romaner. Från och med då pryddes utgåvorna av "Don Quijote", "Robinson Crusoe" och "Faust" av fina grafiska konstverk som Achille producerade med största precision. Varje konstnärlig epok har varit utsatt för omvälvningar och ständiga förändringar. Achille Devéria tog till sig förändringarna och införlivade nya trender i sin konst. Senare tog konstnären skickligt över förvaltningen av den grafiska samlingen i det franska nationalbiblioteket och ledde den egyptiska samlingen på Louvren. Tyvärr slutade denna ovanliga konstnärs liv med en sjukdom som drabbade honom under en resa till Egypten.
Konstscenen i början av 1800-talet höll sakta men säkert på att avlägsna sig från det religiösa inflytandet. Särskilt i Paris smälte bildkonstnärer och litterater samman. En konstnärlig scen med livliga utbyten bildades kring Achille Devéria och Victor Hugo. Achilles verk har ett brett spektrum av motiv. Å ena sidan beror detta på hans olika kunder. Han skapade små vyer som var reserverade för sina klienters privata visning och gav erotisk stil i boudoiren. Å andra sidan lät det goda samhället ta fram enkla andaktsbilder som var avsedda för offentliga utrymmen i hemmet. Litteraturbranschen beställde illustrationer och konstnärer inom alla genrer lät göra porträtt av sig själva. Berömda är de tolkningar som Devéria gjorde av Victor Hugo och Franz List. Ernst Jünger beskrev urvalet av verk med orden "söta andaktsbilder till verk med eldig pornografi" och fångade därmed det ovanliga spektrumet.
Achille Devéria uppnådde något som många konstnärer aldrig gjorde. Redan i unga år blev han en eftertraktad och respekterad konstnär under det unga 1800-talet. Efter att ha avslutat sin skolutbildning började han genast en konstnärlig karriär och ägnade sig åt oljemålning. Redan vid 22 års ålder deltog målaren i en utställning på Parissalongen.
Hans yngre bror ägnade sig också åt konst och trots att syskonen var nära varandra utvecklades deras motivval i olika riktningar. Under en gemensam konstskola ägnade sig Achille Devéria åt litografi. Litografier var särskilt efterfrågade inom förlagsbranschen och konstnären fick uppdrag att illustrera stora romaner. Från och med då pryddes utgåvorna av "Don Quijote", "Robinson Crusoe" och "Faust" av fina grafiska konstverk som Achille producerade med största precision. Varje konstnärlig epok har varit utsatt för omvälvningar och ständiga förändringar. Achille Devéria tog till sig förändringarna och införlivade nya trender i sin konst. Senare tog konstnären skickligt över förvaltningen av den grafiska samlingen i det franska nationalbiblioteket och ledde den egyptiska samlingen på Louvren. Tyvärr slutade denna ovanliga konstnärs liv med en sjukdom som drabbade honom under en resa till Egypten.
Konstscenen i början av 1800-talet höll sakta men säkert på att avlägsna sig från det religiösa inflytandet. Särskilt i Paris smälte bildkonstnärer och litterater samman. En konstnärlig scen med livliga utbyten bildades kring Achille Devéria och Victor Hugo. Achilles verk har ett brett spektrum av motiv. Å ena sidan beror detta på hans olika kunder. Han skapade små vyer som var reserverade för sina klienters privata visning och gav erotisk stil i boudoiren. Å andra sidan lät det goda samhället ta fram enkla andaktsbilder som var avsedda för offentliga utrymmen i hemmet. Litteraturbranschen beställde illustrationer och konstnärer inom alla genrer lät göra porträtt av sig själva. Berömda är de tolkningar som Devéria gjorde av Victor Hugo och Franz List. Ernst Jünger beskrev urvalet av verk med orden "söta andaktsbilder till verk med eldig pornografi" och fångade därmed det ovanliga spektrumet.
Sida 1 / 2