Under naturvetenskapens och teknikens uppsving efter 1850, med början i Frankrike, uppstod synen på en ny frihet även inom konsten. Hela den europeiska konsten drog nytta av detta. Det var ett optimistiskt engagemang för ett nytt sätt att se som Camille Corot spelade en viktig roll för att forma. Mitt under denna period föddes Daubigny 1817 i en konstnärsfamilj i Paris. Till en början fick han ta lektioner i måleri av sin far Edmond Francois Daubigny, som var känd som miniatyrmålare. Vid 17 års ålder blev Charles Francois Daubigny restauratör vid Louvren. Några år senare fick han rutin att måla landskap på klassiskt sätt. Snart kan han skryta med sina första utställningsframgångar i Paris.
Daubigny söker dock sitt eget tillvägagångssätt, eftersom han inte vill skildra landskap på ett romantiserande sätt, som många av sina samtida målare före honom. Subjektiviteten ska lämnas utanför. Han söker den rena bilden av naturen, osmyckad och omedelbar. Trots denna annorlunda inställning gick han med i "Barbizonskolan", ett slags gemenskap av likasinnade målare, där han träffade målarna Jules Dupré och Theodore Rousseau, som dock fortfarande företrädde den romantiska åsikten. Det som är nytt i målarkollektivets synsätt är att skissa på duk utomhus och avsluta i ateljén. För att inte förstärka detta romantiserande sätt väljer han de mest charmiga och oansenliga motiv som han själv letar efter. Han hittar dem främst i Paris omgivningar. Bland hans målningar finns därför motiv som "The confluence of the Seine and the river Oise", ett verkligt ospectakulärt landskap som ändå fängslar med något nytt. Det är ljuset, klarheten och den geniala enkelheten som återspeglas i Daubignys målningar.
Hans målningar återger ljuset i all dess skönhet och naturlighet, i bilderna av våren eller av olika soluppgångar och månuppgångar. Han fångar det strålande sommarljuset med en annan stämning än skymningen, som i druvskörden på hösten eller ljuset på vintern. Hans målningar är vanligtvis uppdelade, en tredjedel är sceneri och landskap i förgrunden och två tredjedelar ägnas generöst åt himlen och rymden i det mest varierande ljuset. Senare reste Daubigny till Frankrikes kanalkust, Normandie, Bourgogne och Medelhavskusten, och han fann alltid olika ljus- och färgfenomen. Den sanna återspeglingen av naturen med enkla medel, det är sammanfattningen, som Daubigny lyckas mästerligt med. Hans målningar påverkade de målare som kom efter honom, till exempel Claude Monet och Paul Cézanne, liksom de flesta franska impressionisterna.
Under naturvetenskapens och teknikens uppsving efter 1850, med början i Frankrike, uppstod synen på en ny frihet även inom konsten. Hela den europeiska konsten drog nytta av detta. Det var ett optimistiskt engagemang för ett nytt sätt att se som Camille Corot spelade en viktig roll för att forma. Mitt under denna period föddes Daubigny 1817 i en konstnärsfamilj i Paris. Till en början fick han ta lektioner i måleri av sin far Edmond Francois Daubigny, som var känd som miniatyrmålare. Vid 17 års ålder blev Charles Francois Daubigny restauratör vid Louvren. Några år senare fick han rutin att måla landskap på klassiskt sätt. Snart kan han skryta med sina första utställningsframgångar i Paris.
Daubigny söker dock sitt eget tillvägagångssätt, eftersom han inte vill skildra landskap på ett romantiserande sätt, som många av sina samtida målare före honom. Subjektiviteten ska lämnas utanför. Han söker den rena bilden av naturen, osmyckad och omedelbar. Trots denna annorlunda inställning gick han med i "Barbizonskolan", ett slags gemenskap av likasinnade målare, där han träffade målarna Jules Dupré och Theodore Rousseau, som dock fortfarande företrädde den romantiska åsikten. Det som är nytt i målarkollektivets synsätt är att skissa på duk utomhus och avsluta i ateljén. För att inte förstärka detta romantiserande sätt väljer han de mest charmiga och oansenliga motiv som han själv letar efter. Han hittar dem främst i Paris omgivningar. Bland hans målningar finns därför motiv som "The confluence of the Seine and the river Oise", ett verkligt ospectakulärt landskap som ändå fängslar med något nytt. Det är ljuset, klarheten och den geniala enkelheten som återspeglas i Daubignys målningar.
Hans målningar återger ljuset i all dess skönhet och naturlighet, i bilderna av våren eller av olika soluppgångar och månuppgångar. Han fångar det strålande sommarljuset med en annan stämning än skymningen, som i druvskörden på hösten eller ljuset på vintern. Hans målningar är vanligtvis uppdelade, en tredjedel är sceneri och landskap i förgrunden och två tredjedelar ägnas generöst åt himlen och rymden i det mest varierande ljuset. Senare reste Daubigny till Frankrikes kanalkust, Normandie, Bourgogne och Medelhavskusten, och han fann alltid olika ljus- och färgfenomen. Den sanna återspeglingen av naturen med enkla medel, det är sammanfattningen, som Daubigny lyckas mästerligt med. Hans målningar påverkade de målare som kom efter honom, till exempel Claude Monet och Paul Cézanne, liksom de flesta franska impressionisterna.
Sida 1 / 6